060528 : Hej Idiot

I april 2004 skrev jag ett brev där en del av budskapet, om det nu fanns
ett budskap, var att det var bra att jag inte hade kabel-TV. Numera har
jag kabel-TV. Från att med ett visst mått av stolthet hävdat att det gott
och väl räcker med ettan, tvåan och fyran har jag nu sålt min själ till
den storkommersiella djävulen och zappar mellan 85 kanaler. Har en
fusklapp för vilken kanal som finns på vilket nummer och detta är ändå
bara ett "lagom" baspaket. Jag kan inte hjälpa det men alla dessa kanaler
gör mig förvirrad.
Sittande i ett hörn av IKEA-soffan letar jag efter Discovery Channel eller
Animal Planet i hopp om att få se ett naturprogram. Något som inte är
plast och plock. Något jordnära och icke-kommersiellt. Back to nature
liksom typ you know.
Går naturligtvis på en nit och möts istället av hysterisk reklam på både
kanalerna. Tar upp min fusklapp och börjar med mitt finger på nummer 1 och
går långsamt neråt i listan med hopp om att hitta någon kanal som verkar
bra för mig. Hittar ingen. När jag hittar något som verkar lovande är det
bara reklam och jag vägrar vänta på att något program eventuellt ska ta
vid. Jag tycker väldigt mycket om reklamen på bio men jag har svårt för
TV-reklam. Inser naturligtvis att det är ohyggligt korkat av mig att ha 85
kanaler i landet USA om jag känner så. Jag ber om ursäkt till mig själv
för detta och försöker hävda att det kan vara roligt när man får svenska
gäster att de får titta på amerikansk TV.
Slår av TV:n och lägger ifrån mig fjärrkontrollen. Öppnar kylen och tar
fram en iskall öl. Öppnar kökslådan och tar fram Ernie-öppnaren och
psschht så är min tjeckiska öl redo att avsmakas. Lägger i en Counting
Crows-CD i spelaren och hör hur tonerna av Hard Candy fyller rummet
samtidigt som jag står med min iskalla öl och tittar ut över East River,
Manhattan och Bronx lite längre bort. Ett kort ögonblick ryser jag av
välbehag och är övertygad om att jag är världens lyckligaste.

Jag tänker att jag helt klart är en filmkille och inte en TV-kille. En
riktig filmkille som väl förberedd går till filmbutiken för att hyra den
där filmen som är en riktig klassiker för oss filmälskare. En riktig
filmkille som på ett naturligt sätt kan fnysa åt de moderna filmerna som
går upp på biograferna för att istället tipsa om några klassiska rullar
som man borde välja istället för Mission Impossible 3 och Da Vinci-koden.
Jag tänker att jag lika gärna kunde ha struntat i mina 85 kanaler för att
istället enbart ha tittat på film som jag hyr när andan faller på.
Japp, jag är en riktig filmkille, tänker jag och vaknar ur min dagdröm och
inser att jag ljuger för mig själv.
Är inte alls nån filmkille. Har hittills inte hyrt en enda film sen jag
flyttade hit och har varit på bio en enda gång och då såg jag minsann
Mission Impossible 3 med Tom Cruise. Kan knappt några namn på
skådespelare förutom de allra mest kända.
Tänker på Frans som säger att det kallas dubbelmoral och tar en till klunk
av min öl.
Ackompanjerad av min gitarr, sirener och tutande taxibilar försöker jag
skissa på en sång som jag redan har skissat på flera gånger. Har ingen
aning om vad den handlar om. Bestämmer mig för att läsa texten för att
försöka förstå vad jag skriver om. Förstår inget. Ändrar lite här och lite
där och bestämmer mig till slut för att låten ska heta Hej Idiot. Spelar
in den med en viskande röst och med en otroligt lågmäld gitarr. Detta på
grund av att klockan är 01.05 på natten och för att jag inte vill utmana
mina grannar som troligen sover.
Mixar och känner mig tillfreds även om jag bara spelat in en vers och en
refräng. Kan bli något. Älskar titeln. Säger Hej Idiot högt några gånger
och jag fnissar och känner mig lite busig över den smålustiga titeln. Sen
fnissar jag åt att jag fnissar åt något så fånigt. Inser att jag är en
rätt glad skit när allt kommer omkring.
Avslutar min öl och tänker att jag borde städa. Drar en lättnadens suck
över att det ju faktiskt är en dag imorgon också. Därefter skriver jag ett
brev till min hemsida och funderar över om jag ska skriva att jag älskar
att vara här. Eller...jag funderar snarare på om jag älskar att vara här.
Jag tror det. Jag tror att jag älskar att vara här. Hur konstigt låter
inte det? Väljer att inte skriva det.
Funderar än en gång på om jag inte är en riktig filmkille när jag står och
borstar tänderna men inser att jag inte kan ljuga för mig själv en gång
till. Tänker att det kanske inte är för sent att bli det. Undrar vilken
klassiker jag borde börja med?
Innan jag somnar tänker jag att det där brevet som jag skickade iväg var
lite som en blogg. Det tog lång tid innan jag förstod vad en blogg var så
jag känner mig lite modern. Lite hipp. Ler åt mig själv och somnar i
väntan på en ny dag med nya utmaningar och tyvärr också en timmes
städande. Avslutar dagen med att säga det en gång till. Hej idiot