30 mars 2008: Självförverkligande

Det talas väldigt mycket om självförverkligande. Det talas väldigt mycket om tidsbrist. Vi kämpar för att bli perfekta. Samtidigt talar vi mer än någonsin om hur viktigt det är att duga som man är.

Du ska ha en framgångsrik karriär och tjäna väldigt mycket pengar, du ska ha en lycklig och sprudlande relation med din partner, du ska ha en miljon vänner och alla ska stå upp för dig i alla situationer, du ska ha två-tre ungar som blir exemplariskt uppfostrade, du ska självklart hålla igång med din träning 2-4 gånger i veckan men naturligtvis får du inte glömma bort barnens träning. Självklart är du chaufför när de ska iväg på ishockeyträning, fotbollsträning och volleybollträning. Utöver detta har du självklart en helt och hållet jämlik relation med din partner vilket innebär att ni lagar mat tillsammans (och gärna låter barnen vara med) och det ni lagar är inga enkla halvfabrikat eftersom ni för er balans i livet har hakat på slow-food-trenden. Ni delar också upp tvättning och städning på ett mycket demokratiskt sätt så att det verkligen funkar. Självklart ser ni också till att barnen inte bara får uppleva den perfekta, balanserade kärnfamiljen med mamma, pappa, barn. Ni ser också till att de får träffa mor- och farföräldrar och kusiner åtminstone en gång i veckan – jätteviktigt för att barnen ska lära sig familjens värde. Du och din partner ser ju självklart också till att ha egen kvalitetstid – åtminstone två kvällar i veckan behöver man ju för att hålla liv i romantiken. Och romantisk måste man ju vara för kunna klassas som lycklig och självförverkligad. Men ni är förstås i en relation där ni inte begränsar varandra. Det är ju trots allt viktigt att partnern har sina vänner och du har dina vänner och då gäller det ju att ställa upp för varandra så att umgänget på varsitt håll fungerar utan friktion.

Ni ser naturligtvis till att familjens frukostvanor är exemplariska. Det är ju trots allt dagens viktigaste mål mat. Ni har naturligtvis lagt delar av er viktiga tid på att läsa på om kostvanor och vet ju att blodsockernivån på morgonen är väldigt låg och då gäller det förstås att hjärnan snabbt får ny energi så att ni direkt kan börja njuta av er lyckliga dag i ert lyckliga liv i er lyckliga familj innan det är dags att skjutsa barnen till ett lyckligt dagis eller en lycklig skola innan du åker iväg till ditt jobb där du lyckligt sitter och levererar toppresultat.

Men…mitt i allt detta självförverkligande så händer nåt konstigt. Trots denna ultimata lycka så känner ni er konstant stressade. Hur kan det komma sig?

Låt oss göra en liten tidsstudie på hur ett ”lyckligt och balanserat” liv ser ut under en normal vecka där den totala tiden att vara lycklig på är 7 dagar x 24 timmar = 168 timmar.

Du jobbar naturligtvis en del övertid – annars skulle ju inte din karriär vara framgångsrik. Dock sätter du vissa gränser så det blir inte mer än 50 timmar i veckan totalt på jobbet.

Eftersom ni valde att lämna lägenheten i stan för den lite större villan utanför stan går det också åt lite tid till att åka till/från jobbet. Ni har naturligtvis en miljöbil så att ni har minimal påverkan på miljön. Eftersom ni ändå bor ganska nära stan så tar restiden varje dag bara 1 timme totalt = 5 timmar i veckan (eftersom helgerna är heliga för er så jobbar ni inte då).

Både du och din partner vet hur viktigt det är att ha en balanserad sömn så att både kropp och hjärna får återhämtning och därför håller ni hårt på era 8 timmars sömn per natt = 56 timmar i veckan.

Era barn har ju sina idrottsaktiviteter också. Än så länge tränar dom inte mer än två gånger i veckan plus en match var på helgerna. Som en god och engagerad förälder är du förstås med på träningarna så att dina barn får chansen att känna sig bekräftade och sedda av dig. Tre barn som tränar två gånger i veckan blir ungefär 6 timmar i veckan. Lägg till resan och tiden det tar för barnen att få duscha och småprata lite med sina lagkompisar innan och efter träningen – ungefär 3 timmar i veckan (d.v.s. om ni har tur och bor nära en hockeyhall, fotbollsplan och volleybollhall).

Just ja, som en god samhällsmedborgare vet du ju också om hur viktigt det är med föräldrar som engagerar sig i föreningslivet så du är självklart aktiv som materialförvaltare i hockeylaget vilket tar ytterligare cirka 3 timmar i veckan av din tid.

En annan aspekt som vi inte får glömma är matcherna på helgen. Eftersom dina barn är så lyckliga och trygga är de förstås också framgångsrika och spelar förstås i regionserien vilket innebär att det blir tre matcher per helg på olika platser och då är självklart både du och din partner med på matcherna och hejar på. Det tar totalt 9 timmar i veckan.

Därmed är idrottsdelen klar och visst tar det mycket tid men med tanke på hur otroligt viktigt det är för barnen att få röra på sig och träffa andra barn så kommer det naturligtvis inte på tal att kompromissa med detta.

Du tränar själv mellan 2-4 gånger i veckan. Det har nyligen varit nyår så just nu ligger du på topp med 4 pass i veckan. För att ha så mycket tid som möjligt kvar när du slutar jobbet så tränar du innan jobbet. Gymmet ligger turligt nog i direkt anslutning till ditt jobb och därför tar de 4 passen bara totalt 5 timmar i veckan av din dyrbara tid. Du är ju snabb när det gäller att byta om och duscha.

Den senaste tiden så har du och din fru kompromissat lite grann när det gäller er kvalitetstid. Istället för två romantiska middagar i veckan så går ni på en vinprovningskurs en kväll i veckan (3 timmar) och en kurs i personlig utveckling (2 timmar i veckan). Ett härligt sätt att göra något kreativt tillsammans och det är ju ett fullgott alternativ till de romantiska middagarna för tillfället.

Ojoj…i denna kalkyl har vi ännu inte lagt in ett väldigt viktigt intresse för en person som ska förverkliga sig själv – att läsa tidningar och böcker. Självklart måste du läsa två dagstidningar varje morgon (annars får du ju dåligt samvete) men du inser att du hinner inte fördjupa dig i någon av tidningarna så det blir 15 minuters bläddrande i varje tidning = 3.5 timme i veckan. Men det räcker för att du ska hänga med.

Du och din partner har ju också som rutin på kvällen (självklart utöver det passionerade och lyckade sexlivet) att läsa varsin bok åtminstone en halvtimme för att varva ner = 3.5 timme per person i veckan.

Eftersom du och din partner känner varandra så bra så har ni effektiviserat sexlivet så att ni kan få ut maximal tillfredsställelse med minimal tidsinsats och det är ju en perfekt kombination. Därför lägger ni bara ner totalt 2 timmar i veckan på den delen och ändå funkar det perfekt!

Och så var det matlagningen. Eftersom middagen är familjens heliga stund och ni självklart har anammat slow-food-konceptet så tar middagarna i snitt 1.5 timme per kväll = 10.5 timme i veckan.

De dagar som ni tar med familjen och umgås med era vänner kan vi räkna bort i det här sammanhanget. Turligt nog har ju alla era fantastiska vänner samlats i samma område som ni och tiden som går åt till promenaden över till dem är försumbar.

Däremot måste ju barnen också få chansen att träffa mor- och farföräldrar och de bor ju lite längre bort och söndagsutflykten, lunch och fika med sju sorters kakor tar i snitt 5 timmar i veckan.

Du och din partner har ju också vid åtskilliga tillfällen svurit över hur osynliga föräldrar är på nätterna när ungdomarna är ute på stan. I enlighet med er självförverkligande vision så har ni därför tagit ert ansvar (”ingen annan gör ju det!”) och nattvandrar med ”farsor och morsor på stan” en natt i veckan = 4 timmar i veckan. Det är ju faktiskt otroligt viktigt att man som förälder tar sitt ansvar och inte blundar för vad som pågår därute på nätterna!

Vi ska i detta inte heller glömma bort den viktiga individuella tiden som var och en av er måste ha – dels för egen reflektion men också för att umgås med vänner på varsitt håll. En fika på stan, boule i parken, en drink med grabbarna eller en drink med tjejerna. Man vill ju inte vara den som är den och ställa in när det är dags för en after work på jobbet. Eller hur? Den totala tiden ligger i snitt på 3 timmar i veckan. Det är lagom…man behöver ju inte överdriva.

Dock har du märkt när du har träffat dina vänner att du inte riktigt har hängt med när de börjar diskutera de senaste TV-serierna och du vill inte vara utanför så du bestämmer dig för att selektera ut de som verkar viktigast och riktar in dig på att hänga med i åtminstone två TV-serier så att du kan känna dig som en i gänget = 2 timmar i veckan.

Men oj, nu får du nog stanna upp lite. Hur har du tänkt dig att dina barn ska kunna vårda det svenska kulturarvet om de inte får ta del av det? Kommunala musikskolan, museer, utställningar, konserter? Passa dig nu så det inte börjar dofta misslyckande…det hör inte hemma i er värld av lyckligt självförverkligande. Självklart ska ungarna åtminstone spela ett instrument var och den kommunala musikskolan är ju ett givet alternativ. Dock var det fullt i många av de lokala klasserna (vilket självkart är både orättvist och för jävligt) så ni har skaffat en privatlärare (vilket ju visade sig vara mycket bättre). Dessutom är privatläraren en nära vän till familjen så ni kan med gott samvete lämna barnen där när de har lektion. Istället får ni stötta ungefär 3 timmar i veckan när det gäller att hjälpa barnen att repetera musikläxan. Utöver detta hjälper ni förstås barnen i ungefär 2.5 timme i veckan med vanlig läxläsning. Eftersom era barn är älskade och trygga är de också framgångsrika i skolan vilket gör att det inte behövs mer än i snitt 10 minuter per barn och dag för stöttning vid läxläsning och det är ju jätteskönt.

Jag skulle kunna fortsätta den här studien för att visa hur ett ”självförverkligat” liv ser ut men jag stoppar här. Om du summerar tiden det går åt till att ha en helt normal, självförverkligad, lycklig vecka så visar det sig att bara de saker som jag har listat här ovanför tar 181 timmar i veckan. Hmm…det blir ju lite krångligt med tanke på att en vecka bara har 168 timmar. Och då har vi inte ens börjat räkna med familjens egna aktiviteter – lördagarna då hela familjen ska spela tennis, åka till badhuset eller åka på bilutflykt och leta efter det där fritidshuset. Vi har inte heller räknat med tiden det tar ett svara i telefon hemma, tiden det tar att skicka ett e-brev, tiden det tar att skicka andra brev och kort till alla vänner, tiden det tar att planera för nästkommande, lyckliga, vecka. Und so weiter.

Effekten av det självförverkligande livet är att ni blir stressade. Det är ju så svårt att hinna med.

Det talas mycket om självförverkligande. Vi läser böcker som aldrig förr som handlar om hur vi ska göra för att bli lyckliga. När det gäller antidepressiva mediciner så knaprar vi i oss så mycket vi bara kan för att få en liten extra skjuts i jakten på lycka. Utöver det så visar en undersökning att vi svenskar jobbar flest antal timmar i hela Europa. England är på andra plats. Norge är ett av de länder där man jobbar minst antal timmar. Ändå är deras BNP per capita ungefär 30% högre än i Sverige. Det måste ju vara högkonjunktur för nya Sverige-historier om oss svenskar och vår vansinniga jakt på lycka.

Är det kanske dags att vi börjar sätta våra egna bedömningar på vad som är lycka istället för att ständigt försöka följa någon annans väg? Vi går osäkra runt och väntar på att någon i vår omgivning ska berätta för oss att vi är lyckade innan vi själva vågar tro det. Det är ganska sorgligt. Alla vill självklart vara bekräftade och sedda men det borde väl börja i andra änden – att jag tycker att jag själv är bra och duger som jag är och sedan om fler tycker det så är det ju bara en bonus.

Om du känner igen dig i det här kanske det är dags att köpa en till bok. Men skippa de där böckerna som berättar hur du ska göra för att bli en verklig, självförverkligad, människa. Köp en bok med blanka sidor och skriv den själv. Skriv en dikt, skriv en rad om vad ni gjorde förra veckan som gjorde dig glad, skriv ner vad det är som gör dig glad. Skriv vad fan som helst så länge det handlar om förstahandsinformation om vad du tror på och vad du vill göra istället för att bara lyssna på andra människors predikan om hur du borde leva ditt liv, hur du kan göra för att ”skärpa” dig. Du leder ditt liv och jag leder mitt. Därför kan du nu, när du har läst det här raljerande brevet, försöka glömma att du överhuvudtaget har läst det. Sluta oroa dig och börja leva istället.

Med kärlek och respekt,

Tobias