030911 Varför? Det är en hemsk dag i Sverige. Anna Lindh har blivit mördad, en femårig flicka har blivit knivhuggen till döds på sitt dagis i Arvika, 16-åriga Nathalie har hittats död... Spekulationerna sätts igång… Vem bär ansvaret, vad gick snett och så vidare… Jag satt ensam på ett kafé på Kungsholmen och åt frukost när jag hörde på radion att vår utrikesminister hade avlidit. Jag rös och tappade matlusten och hundratusen tankar for genom huvudet. Sen kände jag mig helt tom. Det är såna stunder man inser hur stort livet är och hur sällan man fokuserar på storheten i att leva. Föreställ dig att du är ett barn och att din mamma blir mördad. Känn hur det isar längs ryggraden…ändå är man troligen många, många mil ifrån verkligheten hur det verkligen känns att vara med om något sådant. Vänd på situationen och föreställ dig att du i din småstadsidyll gått upp på morgonen, väckt din femåriga dotter, packat hennes ryggsäck, lagt ner ombyte, ätit frukost med henne, låtit henne se på barnprogrammen på TV och sedan packat in dig själv och henne i bilen och skjutsat henne till dagis. Det är sista gången du skjutsar henne till dagis, sista gången du får säga åt henne att hon måste äta upp flingorna innan hon sätter sig framför TV:n. Telefonen ringer och en darrig röst meddelar att din dotter är knivhuggen…död…av en man som kommit in på dagis med en kniv i handen med avsikt att döda…ett barn…ditt barn. Jag hade hoppats att jag skulle få skriva ett glatt brev och berätta att mixningen är klar och hur det hela gått men det som har hänt gör att allting känns förbannat tråkigt, otäckt, frustrerande, upprörande och fruktansvärt tragiskt. Varför måste sånt här hända? Detta får bli min tanke till de berörda…jag sörjer med er. Ikväll tänder jag ett ljus…och hoppas att solen går upp över Sverige igen. /Tobias tillbaka till BREV © Tobias Nilsson 2003-2004