Rivstarterna avlöser varandra på torget, basen är ställd till +1.000.000 och hela torget luktar bränt gummi. Hottad Opel, sänkt fram. Alufälgar dyrare än hela kärran. Bilstereo dyrare än alufälgarna.
En skrämd familjefar hämtar sina ciao-ciaos från pizzerian och tittar ner i marken när han går ut till sin nypolerade familjebil där frun sitter och tycker att han tar alldeles för lång tid på sig.

Ahh…jag är hemma igen.
Hemma i en av de städer jag växte upp i. Den underbara nostalgin spritter till och jag älskar allt för en stund.
Pulsen på torget här i brukssamhället är mer storstadspuls än vad jag någonsin upplevt på Sergels Torg, Norrmalmstorg och Medborgarplatsen tillsammans där människor beter sig precis lika hämmat som familjefadern som hämtar sina pizzor. Blicken riktad ner, stegen riktade bort och hela kroppen parfymerad av likgiltighet.
Här möts man av blickar och här blickar man tillbaka. Här är det intressant med människor.
Här spelas musik, här dunkar basen.
Familjefadern hånskrattar kanske åt dom så fort han åkt iväg lagom långt med sin nypolerade familjebil.
De bryr sig inte för han väcker inga känslor hos dem.
Han bryr sig tydligen och bara måste ju säga något nedlåtande.
1-0 till killarna på torget som lever sitt eget liv utan att behöva berätta hur andra ska leva.

När jag tröttnat på basgången kan jag gå 300 meter och blicka ut över den vackraste utsikt man kan tänka sig. En sjö som ligger blank. Här och där sträcker sig barrskogen upp ur vattnet på öar som liknar jättelika drakar.
Det bästa är att jag får ha det för mig själv. Jag behöver inte köa för att titta, behöver inte få en stämpel när jag gör entré, jag behöver inte trängas när jag sätter mig ned och jag behöver inte lyssna på nån dåre som skäller ut sin flickvän i sin mobil så högt han bara kan.
I fjärran kan jag dämpat ana en basgång som följs av ett tjut från rykande däck.

Här kan jag vara ensam utan att känna mig ensam.
Snart åker jag tillbaka till flera miljoner människor och går mitt i smeten…och känner mig ensam.
Det är konstigt.

Hälsningar,
Tobias