När jag var liten ville jag så gärna ha en trampbil. Nästan alla andra hade coola svarta trampbilar i plast.
Med nummerskyltar.
Jag var avundsjuk.
Jag önskade mig en trampbil mer än allt annat och en födelsedag gick min önskan i uppfyllelse.

Ett jättepaket. Det var inget som helst tvivel vad paketet innehöll.
När jag till slut fick öppna blev jag chockad.
Det var något som liknade en trampbil.
Den var tung och den var väldigt…ehrrm…orange.
Den hade en konstig typ av trampor som trampades fram och tillbaka, inte runt runt runt.
Hjulen var gjorda av någon form av vit gummi och ekrarna var helgjutna i någon form av tungplåt.
Jag vågade inte åka med min trampbil utomhus. Jag var rädd att de andra barnen skulle skratta åt mig och min trampbil. Kanske skulle de reta mig för att mitt hår på den tiden var lika orange som trampbilen.
Jag ville inte heller såra farfar, farmor och mina föräldrar.
Jag visste att de hade kämpat för att jag skulle få min trampbil och jag visste att de inte hade råd att köpa det senaste och dyraste på trampbilsmarknaden.
Som en kompromiss körde jag runt med min trampbil inomhus.

Jag var ledsen ända tills jag bestämde mig för att min trampbil visst var häftig.
Varför skulle jag skämmas för den?
Skulle jag skämmas för att den såg annorlunda ut?
Jag tog ut den och medan andra trampade runt runt runt trampade jag fram och tillbaka. Den gick snabbt. Faktiskt snabbare än de flesta andras trampbilar (dock inte snabbare än Magnus trampbil som hade tre hjul varav det ensamma drivhjulet fram hade en diameter på säkert 60 cm…ett riktigt vrålåk).

Det vita gummit på hjulen gjorde att den även gick tyst och medan de andras svarta trampbilar vibrerade väldigt mycket så var min trampbil mjuk och följsam i sin framfart genom kvarteret Ingrid.
Efter någon vecka hade jag kört sönder trampbilen.
Trampfunktionen var helt paj och den kördes till tippen.
Det var en fin bil och ingen annan hade en trampbil som liknade min.

Om min trampbil hade sett ut som alla andras trampbilar så hade jag nog inte kommit ihåg den idag.

Så gå ut och var glad din jävel…och var stolt över din trampbil.
Skit i om dina bitar inte passar in i någon annans pussel.
Lägg ditt eget pussel och dröm dina egna drömmar.
Använd din egen vilja, det är faktiskt du som äger den.
Det kan ingen ändra på.
Inte ens juryn i Idol 04.