060512 : Ost och skinkmacka

Det här är Manhattan, New York. Runt omkring ligger Brooklyn, Bronx,
Queens och Staten Island.
Här, mitt i smeten bland miljoner människor, står jag.
Ena stunden känner jag mig stor och mäktig för att i nästa stund känna mig
mindre och mer obetydlig än jag någonsin tidigare känt mig.
Jag ser mig omkring och förvånas över att folk faktiskt tycks gå
långsammare här än i Stockholm. Folk går faktiskt. Ingen försöker springa,
lubba eller turbokryssa fram. Ingen suckar när det där extremt jobbiga
paret går i bredd på Madison Avenue på väg söderut. Dom går I BREDD. Min
vana trogen suckar jag och försöker söka trottoargrannens blick för en
sympatisuck och ett diskret skakande huvud men ingen bryr sig över att
detta par…detta fruktansvärda par…har mage att gå i bredd samtidigt som de
med varandras hållna händer skapar som en ogenomtränglig kedja mellan sig.
Jag går över gatan och fortsätter att gå…crosstown mot East River.
Eftersom jag är så otroligt lättretad inser jag att jag är hungrig. När
jag blir hungrig kan jag ju bli så här.
Jag hittar fram till Metro på 46e och Lex. Verkar finnas en del vettigt
att välja mellan. Bestämmer mig för att jag vill ha en ost- och
skinkmacka.
Killen bakom disken ber mig välja bröd. Jag frågar vad det finns att välja
på. Det finns ungefär 137 olika sorter att välja mellan. Jag blir
förvirrad...och lite stressad. Men det har tydligen knappt börjat. När jag
stått och öhhhh-at som en svarslös och överkörd politiker och till slut
kommit fram till att jag vill ha en Italian så är det dags att välja ost.
Samma sak här. Alldeles för mycket att välja mellan. Sedan skinka...samma
historia.
I Sverige vet vi hur en ost- och skinkmacka ser ut. När vi säger ost- och
skinkmacka så kan varje svensk frammana en bild av ost- och skinkmackan
och bilden är väldigt tydlig.
Den svenska ost- och skinkmackan är rund och brödet är av så kallad
fralla-karaktär. Osten är en ganska lång rektangelformad bit som liksom är
dubbelvikt och den ligger på den klassiskt runda, rökta skinkan.
Självklart ligger det ett grönt litet salladsblad som sticker ut en liten
aning vid kanterna. Det kan även förekomma tomater i sammanhanget...på
denna front kan bilden av mackan variera något från person till person.
Här, i New York, får jag uppenbarligen uppfinna hjulet på nytt om jag vill
ha något så enkelt som en ost- och skinkmacka.
När jag till slut sätter tänderna i mackan stannar tiden. Okej, allt är
förlåtet. Otroligt gott. Precis så som man drömmer om att den där nyss
påtalade svenska ost- och skinkmackan ska smaka. Så som den svenska
varianten bara smakar en gång på hundra. Jag tar mitt nyuppfunna hjul och
sätter mig ned på en trappa och njuter av min macka och tittar på
människorna som går (inte springer) förbi. Jag är mitt i det, jag är en
del av det. Jag känner pulsen. Jag har aldrig känt den där pulsen som alla
pratar om men nu plötsligt gör jag det. Jag ler och jag småskrattar för
mig själv. Jag älskar att vara här och jag älskar att känna nyhetens behag
när jag är på en ny plats. Jag tillåter mig att vara lättköpt, jag
tillåter mig att titta uppåt för att se byggnader som jag aldrig sett
förut och som är helt magnifika. Jag tillåter mig att sätta mig på en
nercabbad turistbuss och tar extremt dåliga foton på frihetsgudinnan med
en kamera med enbart 3x zoom. Jag tillåter mig att vara en riktig turist
och äter en burgare vid Times Square som jag naturligtvis betalar alldeles
för mycket för. Vem skulle jag skämmas för? Det här är mitt liv och det
enda som styr mitt liv är mina egna val. Jag låter ingen annan välja åt
mig. Att låta någon annan välja är också ett val.
MP3-spelaren byter låt från Jeff Buckleys version av Hallelujah till
American Girls med Counting Crows.
Det här är Manhattan, New York. Runt omkring ligger Brooklyn, Bronx,
Queens och Staten Island.
Här, mitt i smeten bland miljoner människor, sitter jag. Bara en stund
till. Sen ska jag gå hem.