060802 : Minnen

Innan jag flyttade hit hade jag aldrig varit utanför Europa. Vet inte
riktigt varför men jag antar att jag har trivts väldigt bra hemma i
Europa. Har inte riktigt haft behovet (eller för den delen pengarna) av
att vidga vyerna.
Naturligtvis inser jag, efter att ha lämnat Sverige och Europa, hur många
vackra platser som finns där (läs: här). Det är så otroligt slarvigt men
mänskligt att längta efter något när man inte längre har tillgång till
det, när det är långt borta, när man inte får, när man vill men inte kan,
får eller borde.
Jag försöker bli bättre på att leva i nuet men ju mer jag trivs i nuet,
desto mer kommer jag sakna det som hände igår. Minnen (speciellt
nostalgist kryddade) är definitivt på gott och ont.
Tänker till exempel på den paradisiska känslan av att kliva av vespan vid
Katziki-stranden på den grekiska ön Lefkas och se ut över viken med turkost
vatten och vit sand inbäddad av en dramatisk klippa. En enkel
salladslunch och förnimmelsen av grekiska tomater som slår det mesta. Jag
inser att jag har åkt väldigt mycket vespa i Grekland. Troligen har jag
tillryggalagt fler mil på vespa i Grekland än vad jag gjorde i Sverige med
min Puch Dakota årsmodell 1973 som jag köpte när jag var 12 år gammal.
Har du inte upptäckt Grekland så har du något att se fram emot. Börja med
Santorini och byn Oia. Solnedgångarna är svårslagna, likaså Nicos tzatziki
nere i den lilla fiskehamnen. Lämna vespan i byn, ta trapporna ned till
hamnen och när du är mätt och belåten rider du på en åsna tillbaka uppför
berget.
En annan vacker plats från mina gamla trakter är utsiktspunkten vid
Halvars strax utanför Ludvika (Gonäs). Om man har flyttat därifrån och kommer tillbaka och vill få en överblick av det hela så är det dit man ska åka för att se hur Väsman breder ut sig och hur Ludvika med alla välbekanta platser ser ut som en stor, vacker och nostalgisk lekplats.
Eller varför inte känslan av att en ljummen sommarkväll gå med ett metspö
längs en bäck i Funäsdalen i jakt efter bäcköring. Tysta, stolta svenska
fjäll runtomkring, mina stövlar (storlek 45) som utan större framgång försöker smyga fram och solen som långsamt börjar sänka sig för att lämna över scenen till myggjävlarna.
Just myggen kanske inte är den finaste delen av detta minne
men de är ändå värda att nämnas i händelse av att någon inspireras av att
åka dit. Det finns som bekant en verklighet bakom allt. Som när jag och
min vän Erik hamnade på en spontan fest på bakgården till en matt-butik i
en miljonstad i Turkiet. Enögde Aziz dansade och drack sig full på Raki
och vi var naturligtvis inte sena att hänga på. Aziz fyra bröder verkade
till en början mest förvånade över att jag, Erik och Aziz startat igång
ett lunchpartaj på deras bakgård medan dom försökte sälja mattor. Efter ett tag kom de dock igång och vi drack upp all Raki och nya flaskor inhandlades.
Vi sjöng sånger och Aziz hånade oss på turkiska och hans bröder skrattade och det gjorde oss ingenting och jag hånade Aziz på svenska och jag och Erik skrattade och det gjorde dem ingenting. Vi hade helt enkelt mycket trevligt med dessa glada, turkiska mattförsäljare och mångsysslare.
Det hela var en konstig och rolig tillställning ända tills Aziz
insisterade på att han senare under veckan ville offra ett lamm till vår
ära och därtill röka en fredspipa som han inte tänkte fylla med enbart
tobak. Han började bli väldigt påstridigt intresserad av en "little
small something"-donation från oss svenskar alternativt att vi kunde köpa
en svindyr matta från någon av hans bröder. Han blev alltmer desperat och
jag är glad att jag och Erik kom hyfsat billigt undan (vi betalade ett antal hundra svenska kronor för några kuddöverdrag. Det hela var dock
väldigt roligt även om det var aningen skrämmande just då. När jag och
Erik träffas brukar vi ibland ställa frågan "Undrar vad Aziz gör idag?"
följt av ett gemensamt skratt åt den underliga stunden vi hade tillsammans med honom och hans bröder.
Förra månaden firade jag midsommar i New York. Battery Park var fullt av
skandinaver och jag fick för första gången på flera månader njuta av
köttbullar i gräddsås, potatismos och lingonsylt. Det var förbaskat gott.
Det var mitt första firande utanför Sverige någonsin men det var ändå
bland det mest svenska jag varit med om. Det var dans till spelmanslag,
det var sill och nubbe, det var blanka ögon från blanka svenska ansikten
och det var uppehåll men en väldigt orolig himmel och det var svenska män
med armar i kors som lade fram prognoser för när regnet skulle komma. Den ena prognosen mer detaljerad och vetenskaplig än den andra.
För en tid sedan var det Independence Day. Om man vill kan man fira detta genom att ta tunnelbanan till Coney Island och titta på Nathans Famous Hot Dog Eating Contest. Titelförsvarare var Takeru Kobayashi som sänkte 49 korvar med bröd på 12 minuter förra året. Han vann även i år. Om man vill fira mer sofistikerat står man med en stolt känsla och kollar in fyrverkerierna på Water Taxi Beach på Long Island.
Nu sänker sig solen över New York City. Jag ser hur en polisbil står med
sirenerna på längs 2nd Avenue, hur The History Channel-skylten har tänts
upp, hur flygplanen ligger på ett led på väg in mot La Guardia och hur det
ständiga flödet i trafiken kan liknas vid insekter som försöker samsas om
utrymmet på en alldeles för trång stig men som ändå strävar framåt, framåt, framåt. Jag kan fortfarande tappa andan och fastna med blicken och det gläder mig. Det här är New York och det är varmt, fuktigt och vackert. Dock är det inte utan att jag ändå känner mig blåst när jag inser att jag för första gången i mitt liv inte kommer få uppleva en enda svensk sommarkväll. Skulle gärna ha lite av båda. Jävla kaka.
Kan för övrigt meddela att jag kämpar på för att bli mer av en filmkille.
Har börjat med att kolla på hela X-Men-trilogin... Igår när jag skulle
fixa håret gjorde jag en Wolverine-frisyr och stod framför spegeln och
försökte se lika grym ut. Jag inser att om jag förblir lika fånigt lättpåverkad av filmerna bör jag släppa det hela och istället förbli en småskygg sång- och dansman utan någon större insikt i filmvärlden.