070219 : Ett år har gått

Det ligger ett köttbulls-dis i min lägenhet och det är varmt så det
förslår. Har rullat ett kilo swedish meatballs som förhoppningsvis ska
hitta sin väg till ett antal amerikanska hjärtan imorgon (på ett icke
bokstavligt sätt).
Utanför är det iskallt och det blåser en vind som har en förmåga att blåsa
rätt igenom en när man går ut trots att jag har flera lager kläder samt
min ryska mössa.
Det ryktas dock om att det ska bli 45 grader Fahrenheit imorgon (cirka 7
grader Celsius) och jag hoppas att det stämmer.
I lördags var jag i Brooklyn och testade gitarrer. För första gången på
mycket länge spelade jag lite nylonsträngad gitarr och jag blev både glad
och nostalgisk. Mindes min första gitarr som jag köpte i Karlstad som var
just nylonsträngad. Fick en nytändning för att spela gitarr och åkte hem
från Atlantic Avenue med en bok om olika fingerpicking-tekniker. Jag har
en förmåga att då och då köpa någon form av musikrelaterad lärobok och
låta den ligga och samla damm men den här gången blev det lyckligtvis
annorlunda. Det var som att ett nytt litet universum öppnade sig när jag
långsamt långsamt började göra framsteg med olika nya tekniker. Efter fem
timmars spelande började mina fingrar ge upp och jag var tvungen att vila.
Tog upp boken igen i söndags och några timmar senare hade jag spelat in en
ny sång. Den heter Underbar och jag tycker att du ska lyssna på den på
myspace.com/tobiasnilsson

Jag har snart varit i New York i ett år. Det känns nästan lite skrämmande
hur fort tiden går. Under min tid här har min kärlek till Sverige vuxit
sig allt starkare. Det kan bero på att det bitvis har varit rätt tufft här
borta men naturligtvis är jag också precis lika slarvig som alla andra
människor och börjar värdesätta först när något är otillgängligt.
Under den här tiden har jag lärt mig att tycka om vissa saker med USA som
jag inte gillade innan men jag kan inte komma från att jag fortfarande
avskyr vissa saker med USA. Jag har hittills inte lärt mig att titta på TV
till exempel. Det är helt vedervärdigt att försöka se på TV på grund av
alla reklampauser. Jag skulle behöva utveckla allvarliga
koncentrationssvårigheter för att se charmen i att programmen tar pauser
ungefär var femte minut. När jag ser på TV här känner jag hur mina känslor
för det här landet börjar koka på ett väldigt dåligt sätt. Jag vill med
detta framföra en stor hyllning till Sveriges Television. Jag saknar ettan
och tvåan. Substitutet är svt.se och där är jag numera en frekvent
besökare och jag börjar inse att jag är en av få som tycker att Playa del
Sol är ett fantastiskt bra program.
Som tur är kan man förstås också hyra film här och jag har en
Blockbuster-butik i huset där jag bor och den besöks med rätt hög
frekvens.

Solen har gått ner över New York nu och det börjar blinka av alla lampor
som slås igång överallt. Jag är väldigt lyckligt lottad som har en helt
fantastisk utsikt från min lägenhet och jag njuter av den varje dag.
Bilarna längs 2nd och 3rd Avenue ringlar just nu i långa tutande köer
söder- respektive norrut och flygplanen ligger på rad för att landa på
LaGuardia och George Washington Bridge är som vanligt upplyst med sina
fulsnygga gröna lampor och poliserna åker fram och tillbaka på gatorna och
leker med sina sirener. Även fast ljudet är irriterande så känns det på
något vis tryggt så just nu kan jag unna NYPD-bilarna att få spela jobbiga
siren-melodier. Att spela siren-melodier verkar för övrigt vara något av
en sport för poliserna här och ibland blir jag så vansinnigt irriterad
över det jobbiga ljudet att jag måste svära i flera minuter.
Även om utsikten från Halvars utanför Ludvika står i en klass för sig
måste jag erkänna att det är ett rätt fängslande skådespel som pågår här
och nu.

Kärlek,
Tobias