Runt år 2000 bodde jag i Uppsala och jag hade då spelat gitarr i drygt ett år. I Uppsala skulle jag träffa Jonathan "Jon" Berger.

Jon är uppvuxen i Greenwich Village i New York och har hållt på med musik hela livet och gör det fortfarande på en intensiv nivå. Han bodde i många år på Chelsea Hotel och mötte väldigt många av de som idag står som förebilder och inspirationskällor för väldigt många musiker. Bob Dylan, Janis Joplin, Leonard Cohen med flera.

Jon är en fantastisk musiker som har en sångröst som inte många kan mäta sig med. Jag blev hänvisad till Jon av en man som heter Björn Arahb. Björn är själv en gammal musiker och har bland annat delat turnéer med Cornelis.

Jon hade en studio och jag ville hemskt gärna prova spela in några av mina låtar. Jag var på Björns kontor och bad om hjälp och han lyfte luren och ringde till Jon. Jon svarade och några minuter senare var jag förutsättningslöst på väg utan vare sig gitarr eller låttexter.

En smula nervös ringde jag på dörren och där stod Jon och sträckte fram handen och sa "Hi". Jag hejade, klev in och vi gick direkt in i studion. Jon frågade inte så mycket utan gav mig en elgitarr och bad mig spela något. Jag kommer inte ihåg vad jag spelade men Jon tyckte att det lät okej. Någon vecka senare började vi jobba tillsammans.

Det var min första erfarenhet av att spela in och jag kunde i ärlighetens namn knappt spela gitarr. Jag är imponerad över Jons tålamod med mig.
Dessutom var det så oerhört spännande att lyssna när han berättade om "the early years". När vi jobbade i studion brukade jag längta till våra pauser när vi drack te och pratade om allt möjligt.
En gång frågade jag Jon om han sett dokumentären om Jimi Hendrix som gått på TV någon dag tidigare.

Han svarade att han sett den. Han berättade också att han varit på en av Jimis sista födelsedagsfester och spelat med Jimi. Han var lite besviken på att dokumentären utelämnade en del detaljer från den perioden.
Jag hade inte så mycket mer att säga så jag höll tyst och spetsade öronen.
Ibland utvecklade Jon och berättade mer, ibland tyckte han att det inte fanns så mycket mer att säga mer än att då var då och nu är nu.
Andra gånger satt vi och pratade om stjärnor, planeter och livets mening.
Första gången jag hörde en låt av Jon började jag fundera över varför han inte är lika välkänd som t.ex. Bob Dylan. Jag har fortfarande inget bra svar.

Både Bob Dylan och Jon "upptäcktes" av Pete Seeger och de spelade på samma folk-scener i New York. För de som har läst första delen av Dylans biografi får en ganska klar bild av hur det hela fungerade. I alla fall försökte Jon få lite ordning på mig och mina låtar och resultatet blev en experimentell och inofficiell CD som vi kallade Vingar av guld.
Jag tänkte med detta offentliggöra några av låtarna från den tiden + en småbitter nyskriven låt.

Min favorit är Till en vän. En hyllning till två bröder, en plats och några somrar som jag tror betydde väldigt mycket för oss alla tre.

Ljudavdelningen på tobiasnilsson.com ber om överseende för brus på vissa låtar. Håll till godo och ha det så bra!

Hälsningar
Tobias

tillbaka

© Tobias Nilsson 2003-2004