HON (text & musik: Tobias Nilsson) Hon vill inte bli som dom Hon säger jag vill aldrig bli en sån En sån som dom, som aldrig vågar leva ut Hon vill inte falla ner I samma trista mönster som det hon ser I deras del av världen var allting bättre förr Ett nytt glas kommer in Ett nytt glas som säger hon borde vara din Ni två borde tillhöra varann Men tiden går för fort Tiden springer på som den alltid har gjort Dagar rinner bort när nätterna tar slut Och hon, hon, hon… Hon springer på Som jag gjorde förut Men jag är inte där Jag har inte råd med nån kärleksaffär Fast hon är värd allt, är jag ändå inte där Jag fyller upp mitt glas Och önskar att min längtan ska nå en uppfylld fas Men sanningen, den har fastnat inne här Hon tar min blick med sin Jag vet att sånt betyder väl kanske ingenting Hon säger nånting snyggt, jag ler, hon ler tillbaks Jag är nog som man ska Jag är nog som vänner i allmänhet ska va Men hon, hon orsakar nåt mer När hon, hon, hon… Blommar upp och ler Vi går åt varsitt håll Jag svävar runt på molnen som ett fyllo utan koll Månen viskar till mig, min vän, hon borde vara din Jag tackar och går hem Hon kommer kanske bli min, men inte än Drömmarna är högre än jag, jag somnar in Natten blir till dag Jag går runt och ler och hör mig viska "du och jag" Kanske du, kanske jag, kanske vi? I en annan tid än nu Där kanske jag kan vara han om hon är du Där kanske det kan finnas en väg, där vi passar båda två Men hon, hon , hon… Hon springer på Jag står kvar tillbaka © Tobias Nilsson 2003-2004