LARA (text & musik: Tobias Nilsson) Ser du han som går där Och funderar och planerar För nånting som har passerat och aldrig blev särskilt bra Ser du hon som sitter där Och skriver långa rader Om nånting som aldrig riktigt blev vad det skulle va Båda hade en dröm Hon och han Dom drömde om varann Han ältar små sekunder Då han borde sagt nåt annat än "Kanske", "vi får se" och "jag är trött" Hon går med sina vänner På rätt dystra promenader Och hon liknar deras drömmar med ett löv Som har fallit ner och dött Men hon ler och säger högt och klart Att inget var så underbart Som den sommaren dom vajade i vinden Två små löv Ett ensamt träd Med utsikt mot en vacker värld Utan kyla, blåst och höst och vinter Båda hade en dröm Hon och han Dom drömde om varann Nu är han som dom andra är Cool, ironisk, aldrig kär Men han blir rädd så fort det börjar blåsa Han gömmer sig och tänker tyst På läppar som han en gång kysst På dörren till en dröm Som aldrig Går att låsa Han minns den sommarn, längesen Men bilden lyser knivskarp än På två små mänskor trygga hos varann Och dom som såg dom sväva fram Genom staden hand i hand Dom minns dom än idag som Hon och han Båda hade en dröm Hon och han Dom drömde om varann tillbaka © Tobias Nilsson 2003-2004