VI TALADE OM SÅNT MAN REDAN VET (text & musik: Tobias Nilsson) Vi gick neråt stan, vi var blyga båda två Som trötta barn, skratta vi åt allt För vi visste redan då, att vi funnit det vi sökt Vi gick bara och vänta på varann Och vi talade om sånt man redan vet Om väder, jobb och stressen här i stan Och jag kysste dina röda kalla läppar Och du höll mig, som en mor håller sitt barn Det var frost och kallt, det var blåsigt det var grått Men världen runt omkring var sekundär För vi visste redan då, att vi funnit det vi sökt Det har aldrig vart så tryggt att vara kär Och vi talade om sånt man redan vet Om väder, jobb och stressen här i stan Och jag kysste dina röda kalla läppar Och du höll mig, som en mor håller sitt barn Du hade modet, att ta mig som jag är Jag hade känslan, som du tveklöst tog emot Jag hade resan, och viljan att nå dit Du hade målet, och du lät mig komma fram Och vi talade om sånt man redan vet Om väder, jobb och stressen här i stan Och jag kysste dina röda kalla läppar Och du höll mig, som en mor håller sitt barn tillbaka © Tobias Nilsson 2003-2004